Låt de gamla drömmarna dö

John Ajvide Lindqvist blev känd då han skrev "Låt den rätte komma in", en bok som jag älskade. Efter det har jag läst hans andra böcker också, men blivit mer eller mindre besviken varje gång, de har inte alls varit lika bra tycker jag. "Lilla stjärna" var visserligen helt okej, "Tjärven" som bara finns som ljudbok eller e-bok, gillade jag när jag lyssnade på den.

Nu har jag läst hans senaste novellsamling i pocket, "Låt de gamla drömmarna dö". Först så fanns hela Ajvide Lindqvist's sommarprogram nerskrivet i början av boken. Därefter följde flertal noveller. En novell som var skriven om Ajvide Lindqvist av Erik Pettersson som var allmänt konstig. Den novellen som jag var mest intresserad av "Låt de gamla drömmarna dö" skulle vara fortsättning på "Låt den rätte komma in", men den var inte speciellt bra eller givande heller.

Det kändes lite som bortkastad tid att läsa boken. Det gav ingenting, ingen spänning, ingen härlig läsning, ingen ny kunskap. Jag tycker att det är lite synd för jag vill verkligen tycka om hans böcker, det är någonting annorlunda med dem, men det passar inte mig. Förmodligen var det här sista boken av Ajvide Lindqvist som jag läser, tyvärr.

Har du läst den här boken eller något annat av John Ajvide Lindqvist? Vad tyckte du i så fall?

Vad gör alla superokända människor hela dagarna?

För två veckor sedan var jag på Myrorna och hittade bl.a. en gul bok, den hade titeln "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" och är skriven av Fredrik Lindström. Jag har inte läst en bok av honom förut men jag tycker att han är riktigt bra när han har t.ex. sina språkprogram på TV, sen hade jag sett den på bokus.com några dagar innan jag var på Myrorna och blivit lite småsugen på att köpa den. När jag då var på Myrorna var jag tvungen att slå till, sagt och gjort, och nu är den utläst.

Boken handlar om det som titeln indikerar på, vad man gör till vardags.Det är en novellsamling med noveller där man får hastigt lära känna en person som har något vardagsproblem/i-landsproblem, kanske väldigt förenklat men så roligt skrivet och man känner igen sig i en del. Olika slags förhållanden och drömmar. Att man går och tänker alldeles för mycket på små struntsaker.

När jag läste boken kom jag på mig själv att först tänka att karaktären i boken var fånig, men sen såg man likheter med sig själv, så då insåg jag att jag är rätt fånig. Men vad sjutton gör det egentligen?

Det tog inte lång tid att läsa ut boken, den var väldigt lättläst och humoristisk lättsmält, men det fanns dock en del djup i allt det lättsmälta tycker jag. Den var annorlunda från vad jag brukar läsa vilket också är kul.

Har du läst boken? Vad tyckte du?

"The Scarlet Ibis"

När jag undervisade i engelsk litteratur på högstadiet i Honduras läste vi hur många noveller som helst. Det var lite annorlunda från Sverige, då man kanske oftare läste en roman på engelskalektionerna. Där jag jobbade läste varje klass ungefär en novell/vecka. Jag undervisade i åldrarna 13-19, så för mig var det väldigt kul att få läsa så många noveller, och vissa har liksom stannat kvar i minnet för att de var så bra. Den novell som etsade sig fast allra allra mest och som jag tycker är otroligt bra heter "The Scarlet Ibis" och är skriven av James Hurst. Här kan ni hitta den.

Den här novellen är så vacker, fast på ett väldigt tragiskt och bitterljuvt sätt. Den handlar om två bröder och utspelar sig på landsbygden och det är fina beskrivningar, men hela tiden finns en underton av ett slags mörker. Detta mörker kommer inifrån huvudkaraktären som har en minst sagt problematisk kärlek till sin bror Doodle, som står i total beroendeställning till sin bror. Huvudkaraktären utvecklar någon slags vilja att utnyttja sin makt över den stackars brodern, samtidigt som han har en speciell kärlek till honom. Jag hade en klump i halsen efter att jag läst slutet.

Jag rekommenderar er verkligen att läsa den! När ni har läst den skulle det vara roligt att läsa några kommentarer om vad ni tycker.