Molnfri bombnatt

Boken gavs ut 1995 och är skriven av Vibeke Olsson, titeln är ”Molnfri bombnatt”. Det en bok jag har hört mycket gott om, och nu har jag äntligen läst den.

När Hedwig hör nazisterna ropa på Stockholms gator 1993 kommer minnena tillbaka, minnena från kriget. Hon bestämmer sig då för att skriva, skriva ner sin historia som hon inte berättat om tidigare. I den historian får man följa med tillbaka till andra världskrigets början. Hedwig växte upp i Mainz i Tyskland, hennes pappa togs till koncentrationsläger innan kriget hade brutit ut då han var politisk motståndare. Hon växte sedan upp med sin mamma, blev kär i en SS-man vid namn Wilhelm Schurbiegel och efter kriget hamnar hon i Sverige.

Boken hoppar lite mellan ”nutid” (1993) och dåtid. Trots detta blir det inte rörigt. Känslorna blir mer påtagliga och det känns mer äkta. Man vill bara fortsätta att läsa, hur ska det gå med kärleken mellan Hedwig och Wilhelm? Hur hamnar hon i Sverige? Det är en bok som belyser att det inte bara var judar som var offer under kriget, hur svårt det är att göra rätt och vad rätt är.

Var den så bra som alla har sagt? Jo, det tycker jag. Läs den!

Den arge

”Den arge” är en barnbok, skriven av Gro Dahle och tecknad av Sven Nyhus, som väcker tankar och ger hopp.

Boj bor med sin mamma och pappa, ibland får pappan besök av ”den arge” och han blir förbytt och slår mamman. Samtidigt som Boj ser upp till sin pappa så är han rädd att göra fel så att ”den arge” kommer på besök. Mamman trippar också på tå. Han vill berätta för någon om det som händer hemma men det går inte, till slut berättar han för en hund, för buskarna och för fåglarna, de uppmanar honom att skriva ett brev.

Det är en annorlunda bok, först när jag började läsa den tyckte jag att det kanske var lite magstarkt för att vara en barnbok. Ämnet i sig är svårt, men sen ändrade jag åsikt, det är en väldigt bra bok som väcker en diskussion som kanske är svår att ta med barn men i vissa fall nödvändigt.

Upprepningar och metaforer av enklare slag och beskrivningar som sätter sig. En känslosam bok jag varmt kan rekommendera.

Niceville

Nu i sommar har jag äntligen läst den, Kathryn Stockett’s bok ”Niceville”. Jag har haft den inbundna versionen i bokhyllan jättelänge, sen den var ny.

I boken får vi följa tre färgstarka kvinnor. Miss Skeeter som precis kommit tillbaka från universitetsstudier till sin hemstad Jackson i Misssissippi. Aibileen som är färgad och hembiträde i en vit familj, hennes specialitet är att ta hand om barn. Minny är en annan färgad kvinna som är lite mer frispråkig än vad hon borde vara och hon får sparken som hembiträde. 

Klasskillnaderna mellan svarta och vita är tydliga, men det är som det alltid har varit. Dock är USA i en ny era, på vissa håll har man börjat ifrågasätta detta klassmönster som finns. Skeeter får genom sitt arbete på en lokal tidning hjälp av Aibileen och de börjar prata lite mer än vad de kanske borde... De bestämmer sig för att tillsammans göra en bok som skildrar livet som färgat hembiträde, vilket inte är det lättaste och inte det mest ofarliga. 

Boken är riktigt bra, ja så pass bra att jag faktiskt köpte pocket-versionen trots att jag redan hade den inbundna så att jag kunde läsa ut den när jag åkte till Venedig (ja, jag ville inte släpa på den inbundna, den fick vara hemma). Det var en otroligt välskriven bok och man kunde se samhället framför sig. Bra beskrivningar och språk. Mysig läsning som satte spår, precis som en bra bok ska. 

Har du läst den? Vad tyckte du?

Underjordiska timmar

Sekwa är ett bokförlag som ger ut fransk litteratur på svenska. Jag har läst flera böcker utgivna av dem och jag har gillat varenda en. Nu senast läste jag "Underjordiska timmar" som är skriven av Delphine De Vigan, samma författare som har skrivit "No och jag" (läs mina ord om den boken här).

"Underjordiska timmar" är en ganska dyster bok som går sakta framåt. Den handlar främst om Mathilde som har jobbat i åtta år på samma företag där hon har trivts och haft en bra relation med sina kollegor och sin chef. Men så kommer en dag då allt förändras, sakta stängs hon ute från möten och gemenskapen. Situationen håller på att äta upp henne.

Vi får även följa Thibault, en annan Parisbo som arbetar som akutläkare. I hans vardag träffar han människor som har det svårt. Privatlivet är inte heller det lättaste, han älskar en kvinna som inte älskar honom tillbaka.

Två människor som traskar på i en relativt grå vardag där det egentligen inte händer mycket. De känner inte varandra men det finns stora likheter och olikheter.

Delphine De Vigan har skrivit en dyster vardagsbetraktelse där det egentligen inte händer mycket alls. Det låter helt deppigt och djupt men någonstans tycker jag att den är fin, jag gillar sättet den är skriven på. Kanske att det påminner lite om "Revolutionary Road" när man fastnat i ett mönster och en roll som är svår att bryta sig loss från. Precis som "No och jag" är boken lättläst mitt i allt det dystra. Väldigt fin och nästan poetisk.

Har du läst boken? I så fall vad tyckte du?

Skamfläck

"14 år till salu" var en omskriven bok, förra året kom bokens författare Caroline Engvall ut med en fristående uppföljare med titeln "Skamfläck". Nu finns den i pocket och jag fick den från Pocketförlaget i för ett tag sedan.

Upplägget på denna bok är lite annorlunda än den tidigare. Första boken handlar om Tessans som började sälja sig själv vid 14 års ålder. I den här boken får vi läsa Nadja, Sandra och Jockes berättelser om liknande händelser. Tre olika berättelser, lika gripande och lika hemska.

Det är helt ofattbart att sådant händer i Sverige, att det finns ungdomar som säljer sig sjävla. "14 år till salu" var en ögonöppnare och dess uppföljare en skarp påminnelse. Även om böckerna är hemska på ett sätt så är de väldigt lättlästa. Det skapar en förståelse på ett sätt, samtidigt som att det inte går att förstå vad som ligger bakom handlingarna.

Båda böckerna är otroligt läsvärda!
Har du läst någon av böckerna? Vad tyckte du?

Pojken i randig pyjamas

I "Pojken i randig pyjamas", skriven av John Boyne, får vi följa med på en 9-årig pojkes resa, i jakt på att förstå omvärlden i ett krigsdrabbat Europa. Medan soldater är ute och krigar, och människor kämpar för sin överlevnad, sitter Bruno på sin säng och förargar sig över att hans pappa SS-officeren fått en befodring av Hitler, och är därför tvungna att flytta långt från tryggheten Berlin. Det nya huset ligger ute på landet, kantas av gröna ängar och vackert landskap. Vad Bruno inte vet är, att det bara ett stenkast bort, står baracker som är allt annat än gröna ängar. Det enda som skiljer de två världarna åt är ett stängsel. Detta stängsel tistlar sig igenom boken som en röd tråd, då  Bruno en eftermiddag, när han jakt efter spänning i tillvaron flyr huset för att bege sig ut på äventyr. Efter ett tag ser han en pojke i randig pyjamas sittandes, och med ett stängsel emellan dem byggs en oväntad vänskap upp, och Schmuel öppnar upp en helt ny värld för Bruno, som är allt annat än den han föreställt sig.

Det har skrivits många böcker om andra världskriget genom åren. Många av dom har handlat om judarnas tillvaro, och jag tror jag inte kan nämna en bok jag läst som handlat om andra världskriget som inte lämnat mig oberörd."Pojken i randig pyjamas" är däremot helt ny i sammanhanget, här beskrivs livet utifrån en liten oskyldig pojkes blåögdhet och intryck. Att försöka få ner barns ord och tankar på ett papper så att det blir trovärdigt kan inte vara lätt, men jag tycker författaren har gjort det väldigt skickligt. Hon lyckas inte bara gestalta Bruno på ett bra sätt, utan också de vuxna runt omkring. Ett oväntat slut lämnar ingen läsare oberörd.

Vad gör alla superokända människor hela dagarna?

För två veckor sedan var jag på Myrorna och hittade bl.a. en gul bok, den hade titeln "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" och är skriven av Fredrik Lindström. Jag har inte läst en bok av honom förut men jag tycker att han är riktigt bra när han har t.ex. sina språkprogram på TV, sen hade jag sett den på bokus.com några dagar innan jag var på Myrorna och blivit lite småsugen på att köpa den. När jag då var på Myrorna var jag tvungen att slå till, sagt och gjort, och nu är den utläst.

Boken handlar om det som titeln indikerar på, vad man gör till vardags.Det är en novellsamling med noveller där man får hastigt lära känna en person som har något vardagsproblem/i-landsproblem, kanske väldigt förenklat men så roligt skrivet och man känner igen sig i en del. Olika slags förhållanden och drömmar. Att man går och tänker alldeles för mycket på små struntsaker.

När jag läste boken kom jag på mig själv att först tänka att karaktären i boken var fånig, men sen såg man likheter med sig själv, så då insåg jag att jag är rätt fånig. Men vad sjutton gör det egentligen?

Det tog inte lång tid att läsa ut boken, den var väldigt lättläst och humoristisk lättsmält, men det fanns dock en del djup i allt det lättsmälta tycker jag. Den var annorlunda från vad jag brukar läsa vilket också är kul.

Har du läst boken? Vad tyckte du?

Varför gråter inte Emma?

En händelse som var extremt uppmärksammad i media när det hände i Arboga i mars 2008. Emma och hennes barn blev överfallna i sitt hem, Emma klarade sig, det gjorde inte barnen. Nu har jag läst boken som Emma har skrivit tillsammans med Magnus Wennerholm, som handlar om händelsen. Frågan som många ställde är även titeln på boken "Varför gråter inte Emma?".

Hösten 2010, då boken kom ut inbunden hörde jag Emma berätta om den på en bokhandlarkväll, redan då fick jag intrycket av att hon var otroligt stark. Efter jag har läst boken finns det intrycket kvar. Boken är en gripande och välskriven skildring av en så tragisk händelse. Man får en inblick i hennes och de anhörigas liv efter händelsen. Hela händelsen känns i sig så overklig så boken känns nästan som en spänningsroman, sen kommer man på att allt har hänt på riktigt och det känns konstigt, hemskt.

Så mycket mer att skriva om boken finns det inte, men jag kan starkt rekommendera att läsa den. Om du inte redan har läst den?

Läs även Cissi's gästbloggrecension av den här boken - klicka här.

Framtiden

För ett tag sedan fick jag hem boken "Framtiden", som är skriven av Eric Schüldt och Jonas Andersson, från bokförlaget Ivrig.


Som titeln antyder så handlar boken om framtiden, eller rättare sagt vart vi är på väg emd digitaliseringen av det mesta. Att vi är fast i ett mönster där vi hela tiden ska vara uppkopplade och vara med i nätverket. Vanan att ha det bekvämt kan få konsekvenser som man inte är beredd på.

Boken är skriven i andra person (du-form) vilket ger läsaren en aktivare roll, det tycker jag var bra och annorlunda. Ibland skriver författarna i ni-form och det tycker jag är lite synd, de borde hållt sig till du-form.

Jag gillade boken, den väckte tankar. Även om jag gillar det sociala med den digitala världen, att man kan ha kontakt med sina vänner även om man befinner sig långt bort. Men det finns baksidor.

"Allting som kan digitaliseras ska digitaliseras. Så löd regeln. Nu vardet din tur. Nu var det människans tur." står det i boken (s. 79) och några rader längre ner så står det "Ditt liv blev text. Ditt liv blev kod"

Ironiskt nog, det första jag gör när jag har läst ut boken är att gå starta datorn för att skriva den här bokrecensionen, och på vägen dit fastna några minuter på facebook... Ja, var är världen på väg? ;-)

Hur som helst, läs boken, den var bra och läsvärd.
Den finns även digitaliserad (e-bok).

No och Jag

Den här boken hörde jag talas om när den precis hade översatts till svenska (2008) då blev jag sugen på att läsa den men sen glömde jag bort det. Två år senare hittar jag den, köper den och läser den.


Boken, som är skriven av den franska författaren Delphine de Vigan, handlar om Lou som är 13 år, yngst i klassen men överlägset bäst. Hon gillar dock inte att hålla föredrag för klassen men tvingas till det, och hon väljer att prata om uteliggare. Föredraget ska byggas på en intervju med en uteliggare och detta förändrar mycket i Lou's tillvaro.

Det är en välskriven bok vilket gör den lättläst. Den tar upp problem som finns i samhället på ett annorlunda sätt, lite från en 13-årings perspektiv. Helt klart läsvärd.


Har du läst den? I så fall, vad tyckte du om boken?