Molnfri bombnatt

Boken gavs ut 1995 och är skriven av Vibeke Olsson, titeln är ”Molnfri bombnatt”. Det en bok jag har hört mycket gott om, och nu har jag äntligen läst den.

När Hedwig hör nazisterna ropa på Stockholms gator 1993 kommer minnena tillbaka, minnena från kriget. Hon bestämmer sig då för att skriva, skriva ner sin historia som hon inte berättat om tidigare. I den historian får man följa med tillbaka till andra världskrigets början. Hedwig växte upp i Mainz i Tyskland, hennes pappa togs till koncentrationsläger innan kriget hade brutit ut då han var politisk motståndare. Hon växte sedan upp med sin mamma, blev kär i en SS-man vid namn Wilhelm Schurbiegel och efter kriget hamnar hon i Sverige.

Boken hoppar lite mellan ”nutid” (1993) och dåtid. Trots detta blir det inte rörigt. Känslorna blir mer påtagliga och det känns mer äkta. Man vill bara fortsätta att läsa, hur ska det gå med kärleken mellan Hedwig och Wilhelm? Hur hamnar hon i Sverige? Det är en bok som belyser att det inte bara var judar som var offer under kriget, hur svårt det är att göra rätt och vad rätt är.

Var den så bra som alla har sagt? Jo, det tycker jag. Läs den!

Kaffe med rån

Av Catharina Ingelman-Sundberg's tidigare alster har jag bara läst "Ljusets dotter" och "Tempelbranden", båda två historiska romaner. Hennes senaste bok är i en annan genre, nämligen en mer humoristisk roman med titeln "Kaffe med rån". 

I "Kaffe med rån" möter vi fem pensionärer som är trötta på besparingarna som görs på ålderdomshemmet. Servicen och maten är dålig, förmodligen är det bättre på ett fängelse. Märtha får då en genialisk idé, tänk om man skulle begå ett brott och sedan med flit åka fast.

När jag hörde talas om boken tyckte jag att det lät som en kul story. Och boken är rolig, en feel-good komedi. Lite i samma genre som Karin Brunk Holmqvist's böcker och som Jonas Jonasson's "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Men jag gillar "Kaffe med rån" bättre än "Hundraåringen...", som jag inte gillade jättemycket. Men gillar ni Karin Brunk Holmqvist's och Jonas Jonasson's böcker så kan jag varmt rekommendera även denna bok.

Har ni läst den? Vad tyckte ni?

Den arge

”Den arge” är en barnbok, skriven av Gro Dahle och tecknad av Sven Nyhus, som väcker tankar och ger hopp.

Boj bor med sin mamma och pappa, ibland får pappan besök av ”den arge” och han blir förbytt och slår mamman. Samtidigt som Boj ser upp till sin pappa så är han rädd att göra fel så att ”den arge” kommer på besök. Mamman trippar också på tå. Han vill berätta för någon om det som händer hemma men det går inte, till slut berättar han för en hund, för buskarna och för fåglarna, de uppmanar honom att skriva ett brev.

Det är en annorlunda bok, först när jag började läsa den tyckte jag att det kanske var lite magstarkt för att vara en barnbok. Ämnet i sig är svårt, men sen ändrade jag åsikt, det är en väldigt bra bok som väcker en diskussion som kanske är svår att ta med barn men i vissa fall nödvändigt.

Upprepningar och metaforer av enklare slag och beskrivningar som sätter sig. En känslosam bok jag varmt kan rekommendera.

Det blödande hjärtat

"Det blödande hjärtat" är en bok, skriven av Andrew Taylor, som jag har sneglat på länge. Varit på väg att köpa men inte gjort det. Men i våras kunde jag inte längre låta bli, men jag har inte läst den förrän nu i sommar.

Lydia Langstone får nog av sin man och flyttar till Bleeding Heart Square i London för att bo hos sin far, som hon inte känner så väl. Ett ovanligt beslut av en kvinna i överklassen på 1930-talet. Hon vill börja ett liv oberoende av en försörjare och arbeta själv. Bleeding Heart Square är ett nedgånget ställe där det vilar en hel del gåtor. En man smyger omkring och håller koll på alla som bor där. För att inte tala om Philippa Penhow som försvann fyra år tidigare, vissa säger att hon flyttade till Amerika, andra säger att hon blivit mördad.

Boken är välskriven och jag gillar den på det stora hela. Den är spännande och fängslande. I början av varje kapitel får man läsa ett utdrag från en dagbok, vilket jag tycker kan vara bra. Men innan och efter dessa utdrag har författaren en tendens att kommentera innehållet i dagboksutdraget, vilket känns väldigt onödigt. Bortsett från det så tycker jag verkligen att boken är läsvärd.

Har du läst den? Vad tyckte du?

Niceville

Nu i sommar har jag äntligen läst den, Kathryn Stockett’s bok ”Niceville”. Jag har haft den inbundna versionen i bokhyllan jättelänge, sen den var ny.

I boken får vi följa tre färgstarka kvinnor. Miss Skeeter som precis kommit tillbaka från universitetsstudier till sin hemstad Jackson i Misssissippi. Aibileen som är färgad och hembiträde i en vit familj, hennes specialitet är att ta hand om barn. Minny är en annan färgad kvinna som är lite mer frispråkig än vad hon borde vara och hon får sparken som hembiträde. 

Klasskillnaderna mellan svarta och vita är tydliga, men det är som det alltid har varit. Dock är USA i en ny era, på vissa håll har man börjat ifrågasätta detta klassmönster som finns. Skeeter får genom sitt arbete på en lokal tidning hjälp av Aibileen och de börjar prata lite mer än vad de kanske borde... De bestämmer sig för att tillsammans göra en bok som skildrar livet som färgat hembiträde, vilket inte är det lättaste och inte det mest ofarliga. 

Boken är riktigt bra, ja så pass bra att jag faktiskt köpte pocket-versionen trots att jag redan hade den inbundna så att jag kunde läsa ut den när jag åkte till Venedig (ja, jag ville inte släpa på den inbundna, den fick vara hemma). Det var en otroligt välskriven bok och man kunde se samhället framför sig. Bra beskrivningar och språk. Mysig läsning som satte spår, precis som en bra bok ska. 

Har du läst den? Vad tyckte du?

Varsel

Första Stephen King-boken jag läste var ”Varsel” (the Shining som film) nu i sommar, förmodligen är det den sista boken av King som jag kommer att läsa också. Jag gillade den inte alls, kanske för att man hade för höga förväntningar på King som är en så omtalad och känd författare som har sålt väldigt mycket.

Jack Torrace, hans fru Wendy och sonen Danny flyttar ut till Overlook Hotel över vintern eftersom Jack har fått i uppdrag att ta hand om hotellet och ha hand om vinterunderhållet. Han har haft alkoholproblem och relationen mellan Jack och Wendy är inte den bästa. Uppe i bergen under vinern är det isolerat och Jack hoppas att det här är en chans att stärka familjens relation. Danny är synsk och han ser hotellets hemska förflutna och onda krafter.

Jag trodde som jag skrev tidigare att boken skulle vara bra, att den skulle vara läskig och fängslande. Men det var den inte. Tråkig är ordet jag skulle beskriva boken med. Den var dessutom för lång med ganska mycket onödiga detaljer, jag menar, jag behöver inte veta hur hotellets panna och termostat ser ut och fungerar i detalj.

Nej, det blir nog inga fler Stephen King-böcker för mig. Men allt kan ju inte passa alla.

Har du läst den här boken eller någon annan bok av Stephen King? 

Vad tyckte du?

Paradisoffer

Kristina Ohlsson är en av mina favoriter när det kommer till deckarförfattare. Nu har jag läst hennes fjärde och senaste bok ”Paradisoffer”. 

Ett flygplan lyfter från Arlanda och flyger mot New York, strax efter start hittas ett brev på en av toaletterna på flygplanet, ett hotbrev. I brevet ställs två krav, ett mot den svenska regeringen och ett mot den amerikanska. Om inte kraven infrias så sprängs planet. Kriminalkommissarien

Alex Recht får huvudansvaret av polisen att utreda kapningen tillsammans med Eden Lundell från SÄPO. Fredrika Bergman, som inte längre jobbar i Alex Recht’s grupp, blir också en del av fallet. Man har inte lång tid på sig att lösa dilemmat, planets bränsle är inte oändligt och enligt kraven får det inte landa förrän kraven infriats.

Återigen en välskriven bok av Kristina Ohlsson, den var spännande och svår att lägga ifrån sig. Samtidigt som den är lättläst och det gick fort att läsa den. Största förändringen från tidigare böcker är att Alex Recht’s grupp inte längre ser ut som den såg ut tidigare, men jag gillar det på ett sätt, arbetsgrupper förändras i verkligheten också, det gör det trovärdigt. Det hade varit konstigt om gruppen skulle fortsätta som den alltid sett ut bok efter bok.

The Time Traveler's Wife

För några månader sedan fastnade jag för ett youtube-klipp, en musikvideo till en låt som Colbie Calliat sjunger, ”Stay with me”, en otroligt fin låt. Låten var med i en film och musikvideon var därmed klipp från filmen, nyfiken som jag är var jag tvungen att veta mer. Jag kollade upp filmen och såg att den baserades på en bok, jag var tvungen att läsa boken för att sedan titta på filmen.

Boken jag blev så sugen på att läsa heter på engelska ”TheTime Traveler’s Wife” (svenska: ”Tidsresenärens hustru”) och är skriven av Audrey Niffenegger. En bok som jag faktiskt sett i hyllan på jobbet flera gånger utan att lägga ner så mycket mer tanke på den.

Denna rosa upplaga av boken är  en jubileumsutgåva för att fira Vintage Book's 21årsdag

Det är en kärlekshistoria med en annorlunda twist. Första gången Clare och Henry träffas är hon sex år och han är trettiosex. De gifter sig sedan när hon är tjugotvå och han är trettio. Han är nämligen en tidsresenär, det är något med hans genetiska klocka som får honom att färdas genom tiden. Utan kontroll kan försvinner han och dyker upp i någon helt annan tid. Trots hans ”handikapp” försöker de leva ett normalt liv, vilket inte alltid är det lättaste.

Jag läste boken på engelska och jag gillade den otroligt mycket, den är jättefin. En berättelse om att kärleken inte har någon ålder. Boken är välskriven och det är inte så svårt att hänga med i svängarna som man kan tro, och jag tycker att man förstår helheten bra. Jag kan helt klart rekommendera boken, filmen har jag inte sett än men jag hoppas att den är minst lika bra.

Har du läst den eller sett filmen? Vad tyckte du?

Colombes granne

Författaren Tatiana de Rosnay, som skrivit ”Sarahs nyckel”, har nu kommit ut med sin fjärde bok på svenska. ”Colombes granne” heter den här nya boken. Alla som någonsin bott i lägenhet kan väl mer eller mindre relatera till denna bok, för någon gång har man väl hört grannarna. Colombes granne är dock något utöver det vanliga(?).

Colombe och hennes man flyttar in i en ny fin lägenhet med deras två söner. Allting verkar frid och fröjd, huset är lugnt och grannarna trevliga. När hela familjen är hemma är det inga problem alls, men det verkar som om någon vill förstöra för Colombe. Då hennes man är ute och reser mycket i jobbet, passar en granne på. Mitt i natten börjar oväsendet och Colombe kan inte sova. Gamla vanor rubbas och nya växer fram.

Tidigare har jag läst två av Tatiana de Rosnay’s böcker (”Sarahs nyckel” och ”Bumerang”) och de gillade jag mycket, den här boken gillade jag också. En vardagsnära berättelse som ger små problem stora följder. En berättelse som i all enkelhet fängslar. Boken är lättläst och lättsam och man känner igen sig till viss del i boken även om man själv inte varit med om det i de mängder boken beskriver. Hur som helst så är boken helt klart läsvärd. 

Har du läst denna bok eller någon annan av Tatiana de Rosnay? 

Dela gärna med dig av dina åsikter. 

Låt de gamla drömmarna dö

John Ajvide Lindqvist blev känd då han skrev "Låt den rätte komma in", en bok som jag älskade. Efter det har jag läst hans andra böcker också, men blivit mer eller mindre besviken varje gång, de har inte alls varit lika bra tycker jag. "Lilla stjärna" var visserligen helt okej, "Tjärven" som bara finns som ljudbok eller e-bok, gillade jag när jag lyssnade på den.

Nu har jag läst hans senaste novellsamling i pocket, "Låt de gamla drömmarna dö". Först så fanns hela Ajvide Lindqvist's sommarprogram nerskrivet i början av boken. Därefter följde flertal noveller. En novell som var skriven om Ajvide Lindqvist av Erik Pettersson som var allmänt konstig. Den novellen som jag var mest intresserad av "Låt de gamla drömmarna dö" skulle vara fortsättning på "Låt den rätte komma in", men den var inte speciellt bra eller givande heller.

Det kändes lite som bortkastad tid att läsa boken. Det gav ingenting, ingen spänning, ingen härlig läsning, ingen ny kunskap. Jag tycker att det är lite synd för jag vill verkligen tycka om hans böcker, det är någonting annorlunda med dem, men det passar inte mig. Förmodligen var det här sista boken av Ajvide Lindqvist som jag läser, tyvärr.

Har du läst den här boken eller något annat av John Ajvide Lindqvist? Vad tyckte du i så fall?