I "Pojken i randig pyjamas", skriven av
John Boyne, får vi följa med på en 9-årig pojkes resa, i jakt på att förstå omvärlden i ett krigsdrabbat Europa. Medan soldater är ute och krigar, och människor kämpar för sin överlevnad, sitter Bruno på sin säng och förargar sig över att hans pappa SS-officeren fått en befodring av Hitler, och är därför tvungna att flytta långt från tryggheten Berlin. Det nya huset ligger ute på landet, kantas av gröna ängar och vackert landskap. Vad Bruno inte vet är, att det bara ett stenkast bort, står baracker som är allt annat än gröna ängar. Det enda som skiljer de två världarna åt är ett stängsel. Detta stängsel tistlar sig igenom boken som en röd tråd, då Bruno en eftermiddag, när han jakt efter spänning i tillvaron flyr huset för att bege sig ut på äventyr. Efter ett tag ser han en pojke i randig pyjamas sittandes, och med ett stängsel emellan dem byggs en oväntad vänskap upp, och Schmuel öppnar upp en helt ny värld för Bruno, som är allt annat än den han föreställt sig.
Det har skrivits många böcker om andra världskriget genom åren. Många av dom har handlat om judarnas tillvaro, och jag tror jag inte kan nämna en bok jag läst som handlat om andra världskriget som inte lämnat mig oberörd."Pojken i randig pyjamas" är däremot helt ny i sammanhanget, här beskrivs livet utifrån en liten oskyldig pojkes blåögdhet och intryck. Att försöka få ner barns ord och tankar på ett papper så att det blir trovärdigt kan inte vara lätt, men jag tycker författaren har gjort det väldigt skickligt. Hon lyckas inte bara gestalta Bruno på ett bra sätt, utan också de vuxna runt omkring. Ett oväntat slut lämnar ingen läsare oberörd.
