Vinnaren av Nobelpriset i litteratur

Inne i det väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick
Några ljuslågor fladdrade
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!"
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt
Du blir aldrig färdig och det är som det skall.


Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini.
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt. 

"Romanska bågar"
Tomas Tranströmer
(Samlade dikter 1954-1996)

Böcker på andra språk

Godkväll alla läsare! 

Idag på tåget hade jag glömt hörlurar till telefonen så jag kunde inte lyssna på musik. Däremot såg jag att jag hade min bok som jag läser nu med mig i väskan. Så jag plockade upp den och hade den som sysselsättning under hela tågresan. Mysigt!

Idag fick jag hem en tysk bok i brevlådan som jag senare ska läsa och recensera. När jag var mindre hatade jag att läsa på något annat språk än svenska. Jag brukade alltid bäva för när engelskaläraren sa att vi skulle välja ut en bok på engelska att läsa. Brukar ni läsa böcker på andra språk?  Jag tycker det ger på något sätt två flugor i en smäll, man läser något (förhoppningsvis) bra och lär sig en hel om språket  på köpet. Jag uppsattar det mycket mer nu än vad jag gjorde förut!

Vilka språk brukar ni läsa på? 

Ögonblick som förändrar livet

"Förtröstan och tro kan hjälpa dig att överleva de mörkaste stunder. Men att resa sig, att läka sig själv och försöka kompensera för de dåliga val man gjort och bli medveten om sin egen påverkan på världen runt omkring kräver såväl reflektion som kärlek och ärlighet"


Omslaget "Ögonblick som förändrar livet" pryder författarinnan Annika Östberg. Vem kan ana att bakom det svaga leendet, bakom kajalen som är ritad som en tunn linje kring ögonen, döljer sig en lång livsvandring med tungt bagage. En liten flicka, vars enda önskan var att få bli sedd och bli älskad. Straffet för det var trettio år i amerikanskt fängelse.

De läsare som förväntar sig en lång historia om hennes barndom och skulle jag hellre hänvisa till hennes första bok "Sorgfågel". I "Ögonblick som förändrar livet" får man mer läsa om hennes tid i fängelset, mycket detaljer om hennes fängelsevistelse, brev och dagboksanteckningar. Boken är allt annat än en snyfthistoria, hon försöker inte på något sätt uppmana alla att tycka synd om henne. Hon är rättfram och klar i sitt språk och försöker så gott det går beskriva vad det var som egentligen gick snett.

När hon som tolvåring flyttade med sin mamma till USA började hennes liv så småningom kantas med kriminalitet och droger. Männen i hennes liv blev många men desto mindre blev hennes omdöme och kraft att ta sig ur den nedåtgående spiralen. Botten nåddes när hon blev dömd för medhjälp till mord. (Ett mord som hennes dåvarande pojkvän begått) Frågan hur  man förmår att acceptera och förlåta sig själv är ofta närvarande och Annika beskriver den ur olika synvinklar på ett skickligt sätt.

Fängelsevakterna kunde ta Annikas kläder och värdighet ifrån henne, kunde strikt styra hennes toalettbesök och rutiner. Men det enda dom inte kunde ta ifrån henne var hennes drömmar, och hopp om något bättre. Det höll hon fast vid, och det är det som gjort henne till den hon är idag. En kvinna som är tillbaka till ett liv utifrån hennes förutsättningar. Från galler till frihet. Från en mörk tunnel till ljuset.

Pojken i randig pyjamas

I "Pojken i randig pyjamas", skriven av John Boyne, får vi följa med på en 9-årig pojkes resa, i jakt på att förstå omvärlden i ett krigsdrabbat Europa. Medan soldater är ute och krigar, och människor kämpar för sin överlevnad, sitter Bruno på sin säng och förargar sig över att hans pappa SS-officeren fått en befodring av Hitler, och är därför tvungna att flytta långt från tryggheten Berlin. Det nya huset ligger ute på landet, kantas av gröna ängar och vackert landskap. Vad Bruno inte vet är, att det bara ett stenkast bort, står baracker som är allt annat än gröna ängar. Det enda som skiljer de två världarna åt är ett stängsel. Detta stängsel tistlar sig igenom boken som en röd tråd, då  Bruno en eftermiddag, när han jakt efter spänning i tillvaron flyr huset för att bege sig ut på äventyr. Efter ett tag ser han en pojke i randig pyjamas sittandes, och med ett stängsel emellan dem byggs en oväntad vänskap upp, och Schmuel öppnar upp en helt ny värld för Bruno, som är allt annat än den han föreställt sig.

Det har skrivits många böcker om andra världskriget genom åren. Många av dom har handlat om judarnas tillvaro, och jag tror jag inte kan nämna en bok jag läst som handlat om andra världskriget som inte lämnat mig oberörd."Pojken i randig pyjamas" är däremot helt ny i sammanhanget, här beskrivs livet utifrån en liten oskyldig pojkes blåögdhet och intryck. Att försöka få ner barns ord och tankar på ett papper så att det blir trovärdigt kan inte vara lätt, men jag tycker författaren har gjort det väldigt skickligt. Hon lyckas inte bara gestalta Bruno på ett bra sätt, utan också de vuxna runt omkring. Ett oväntat slut lämnar ingen läsare oberörd.

Svarta vykort

"Svarta vykort" av Markus Birro är ännu en diktsamling i det svenska diktlandskapet. På 120 sidor skriver Birro över livets mörka sidor. Sorgen över hans förlust av två ofödda barn. Antal sidor spelar egenligen ingen roll, jag blir tagen bara av att läsa undertiteln: "En bok om tröst".

Boken är, kan man säga, en berättelse i diktform. Stenen i hans hjärta tynger ner varje ord, sida för sida och man får inte bara läsa om en specifik händelse utan också om tiden före och efter, tiden under och hans tankar och känslor. På en sida har han lyckats pränta ner sina åsikter om sjukvården i Sverige, på nästa sida skriver han om sin sorg. Han lyckas fånga varje ögonblick, vilket måste vara svårt. Hur svårt är det inte att blotta sig själv och sitt inre?

"Svarta Vykort" är inte till för att du ska sluta må dåligt, du kommer inte komma ut som en ny människa som lever lycklig i alla dina dagar efter  ha läst klart. Det är heller inte Birros tanke. Han ställer inga krav, man behöver inte vara expert för att förstå språket, inte heller ett geni för att läsa mellan raderna. Språket är enkelt men slagkraftigt. Stilen är ren och törstar efter något, oklart vad. Kom som du är. Läs den när du sitter på bussen, eller när du ligger instängd på ditt rum med nerdragna gardiner.

Birro skriver på baksidan: "Jag hoppas den kan vara nytta till någon". Det tror jag att den är. I alla fall för mig.