När Hedwig hör nazisterna ropa på Stockholms gator 1993
kommer minnena tillbaka, minnena från kriget. Hon bestämmer sig då för att
skriva, skriva ner sin historia som hon inte berättat om tidigare. I den
historian får man följa med tillbaka till andra världskrigets början. Hedwig växte
upp i Mainz i Tyskland, hennes pappa togs till koncentrationsläger innan kriget
hade brutit ut då han var politisk motståndare. Hon växte sedan upp med sin
mamma, blev kär i en SS-man vid namn Wilhelm Schurbiegel och efter kriget
hamnar hon i Sverige.
Boken hoppar lite mellan ”nutid” (1993) och dåtid. Trots
detta blir det inte rörigt. Känslorna blir mer påtagliga och det känns mer
äkta. Man vill bara fortsätta att läsa, hur ska det gå med kärleken mellan
Hedwig och Wilhelm? Hur hamnar hon i Sverige? Det är en bok som belyser att det
inte bara var judar som var offer under kriget, hur svårt det är att göra rätt
och vad rätt är.
Var den så bra som alla har sagt? Jo, det tycker jag. Läs
den!