lördag 12 april 2014

Just Kids



Jag har läst Just Kids som är skriven av Patti Smith.
Genre: Biografi


Sammanfattning: Kortfattat så är Just Kids en biografi som berättar om hur Patti Smith lämnar allt det som utgjort hennes barndom bakom sig, köper en enkelbiljett och flyr till 60-talets pulserande New York. Där är klimatet någonting helt annat än det hon vuxit upp i, människorna är vackra och musiken är äkta, festerna är långa och känslorna brinner starkt. Tillvaron är en ständig kamp, en kamp för att behålla de få jobb som hon lyckas få, hitta någonstans att sova för natten, möta likasinnade vänner och – allra främst – för att lyckas leva på den konst som hon värdesätter högst av allt. Tillsammans med sin eviga allierade Robert Mapplethorpe lever hon på luft, lust och skapande, i en stad som aldrig sover och i en tid i ständig förändring.


Reflektioner: Jag tycker att Just Kids är en alldeles fantastisk bok, och bör läsas av alla som drömmer om ett känslo- och händelserikt liv. Trots att händelseförloppen emellanåt är tragiska så blev jag aldrig illa berörd av boken, utan tro och hopp ligger som en närvarande underton genom hela historien. Den är intressant både ur kulturell och historisk synpunkt då den ger förståelse om hur det gyllene 60-talet upplevdes av de ungdomar som befann sig där allt hände, och främst så besitter boken en skimrande romantik och nostalgi rakt igenom. Aldrig har jag varit så sugen på att lämna allt, fly till en ny stad och leva på konsten, som jag var när jag läste Just Kids.


Betyg: Boken får 3,5/5. Vissa saker hade jag som läsare klarat mig utan, exempelvis beskrivs varje flytt, jobbyte, ny relation och bråk, vilket bidrar till att det ibland kan kännas som upprepande. Detta är dock någonting som man får ta då det är fråga om en biografi, och den genomgående känslan av äventyrlighet gör det ändå till ett läsvärt verk.


Recension skriven av Agnes Stenlund, bloggare på nordnoll och
Agnes bloggar om wanderlust-böcker och annat för Expedia.
Bildkälla: http://sorrytelevision.files.wordpress.com/2012/04/9780060936228.jpg


torsdag 10 april 2014

Nya tag

Den här bloggen har varit inaktiv i ett års tid. Efter ett mail med en recension från Agnes blev jag peppad att göra ett försök till med den här bloggen då det är roligt att tipsa om böcker.

Hjälp mig gärna med att skicka in recensioner till bloggen. Läs mer om hur du skickar in recensioner här.

Kommentera gärna om du har några idéer, förslag, önskemål eller synpunkter.

//Annie

torsdag 21 februari 2013

Invalido

Titel: Invalido
Författare: Christian Wall
Genre: Biografi
Recension: På ett ögonblick förändrades allt. Så står det på framsidan av boken Invalido, och nog är det så. Christian Wass beskriver sitt liv, sina tankar, smärta och lycka, motstånd och hinder, upplevelser, relationer, före, under och efter olyckan. Olyckan som förändrade allt. 
Han gör det med ett enkelt och flödande språk, som gör att det är enkelt att vilja läsa bara en sida till, och sen en till, innan man släcker sänglampan, för att klockan egentligen blivit allt för mycket. 

Han är självutlämnande, men inte på ett sätt så han tappar i integritet eller respekt. Snarast tvärt om. 
Han blandar nutid med dåtid och visar på det viset vikten och värdet av att reflektera, vilket är något jag själv gör mer och mer. Boken inspirerar mig att reflektera ännu mer över mitt eget liv och mina egenupplevda livsförändrande ögonblick. 

Christian ger mig en möjlighet att få inblick i hur man som människa kan hantera en sådan här process. En olycka med såväl fysiska och psykiska hinder att bestiga, och hur han klarat av att navigera dessa hinder. Starkt av honom! Och en ynnest att få ta del av det , så läs boken, för det är den värd!

/Recension skriven av Helena
(hon har även skrivit ett inlägg om boken på sin blogg - läs det här)


__________________________________________

Vill du också gästblogga? - Läs mer här.
(skriv en recension/ett boktips) 

torsdag 22 november 2012

Grottbjörnens folk av Jean M Auel


Den boken lånade jag av en vän, men det kom att dröja några veckor efter det innan jag tillslut började läsa. Sen var jag låst, med näsan i boken satt jag uppe till tidigt på mornarna, sov till på dagen och läste vidare så fort jag kunde. Som vanligt när jag finner en bok intressant blir det som en drog, lika naturligt som att andas är det för mig att nonstop läsa just den boken, just då, tills jag når slutet….


I boken som i huvudsak handlar om flickan Ayla tas du med flera tusen år bakåt i tiden, till den tiden då människorna levde i grottor, gjorde vapen av flinta och klädde sig i djurskinn. Med hjälp av en ledare, en stark tro på olika andar och tecken som skall tolkas av deras ”Mog-ur” (en slags trollkarl) styrs den lilla klanen.

Aylas resa börjar med en jordbävning där hon i sin tur förlorar sin familj. Hon vandrar långt som en ensam liten 5åring och grottbjörnens folk finner henne och tar henne till sig i klanen. Men det är inte utan svårigheter! Ayla är en utböling och inte nog med att hon är ”född av de andra” så har hon även med sin långa kropp, ljusa ögon och blonda hår jämntemot det apliknande klanfolket, fler bevis på att hon inte är en av dem, bevis som hon gärna skulle slippa!

Detta är en bok med otroligt mycket djup som förmedlar fram massa känslor genom olika oförväntade gester, tjänster och ömhetsbevis. Samtidigt som man får uppleva intensiv ilska och irritation över att dem är oförmögna att fungera på ett förnuftigt sätt i vissa situationer.

En helt klart läsvärd bok! Nu ska jag fortsätta med nästa i serien.  

onsdag 3 oktober 2012

Molnfri bombnatt

Boken gavs ut 1995 och är skriven av Vibeke Olsson, titeln är ”Molnfri bombnatt”. Det en bok jag har hört mycket gott om, och nu har jag äntligen läst den.



När Hedwig hör nazisterna ropa på Stockholms gator 1993 kommer minnena tillbaka, minnena från kriget. Hon bestämmer sig då för att skriva, skriva ner sin historia som hon inte berättat om tidigare. I den historian får man följa med tillbaka till andra världskrigets början. Hedwig växte upp i Mainz i Tyskland, hennes pappa togs till koncentrationsläger innan kriget hade brutit ut då han var politisk motståndare. Hon växte sedan upp med sin mamma, blev kär i en SS-man vid namn Wilhelm Schurbiegel och efter kriget hamnar hon i Sverige.

Boken hoppar lite mellan ”nutid” (1993) och dåtid. Trots detta blir det inte rörigt. Känslorna blir mer påtagliga och det känns mer äkta. Man vill bara fortsätta att läsa, hur ska det gå med kärleken mellan Hedwig och Wilhelm? Hur hamnar hon i Sverige? Det är en bok som belyser att det inte bara var judar som var offer under kriget, hur svårt det är att göra rätt och vad rätt är.

Var den så bra som alla har sagt? Jo, det tycker jag. Läs den!

måndag 17 september 2012

Kaffe med rån


Av Catharina Ingelman-Sundberg's tidigare alster har jag bara läst "Ljusets dotter" och "Tempelbranden", båda två historiska romaner. Hennes senaste bok är i en annan genre, nämligen en mer humoristisk roman med titeln "Kaffe med rån". 



I "Kaffe med rån" möter vi fem pensionärer som är trötta på besparingarna som görs på ålderdomshemmet. Servicen och maten är dålig, förmodligen är det bättre på ett fängelse. Märtha får då en genialisk idé, tänk om man skulle begå ett brott och sedan med flit åka fast.

När jag hörde talas om boken tyckte jag att det lät som en kul story. Och boken är rolig, en feel-good komedi. Lite i samma genre som Karin Brunk Holmqvist's böcker och som Jonas Jonasson's "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Men jag gillar "Kaffe med rån" bättre än "Hundraåringen...", som jag inte gillade jättemycket. Men gillar ni Karin Brunk Holmqvist's och Jonas Jonasson's böcker så kan jag varmt rekommendera även denna bok.

Har ni läst den? Vad tyckte ni?

torsdag 13 september 2012

Den arge

Den arge” är en barnbok, skriven av Gro Dahle och tecknad av Sven Nyhus, som väcker tankar och ger hopp.


Boj bor med sin mamma och pappa, ibland får pappan besök av ”den arge” och han blir förbytt och slår mamman. Samtidigt som Boj ser upp till sin pappa så är han rädd att göra fel så att ”den arge” kommer på besök. Mamman trippar också på tå. Han vill berätta för någon om det som händer hemma men det går inte, till slut berättar han för en hund, för buskarna och för fåglarna, de uppmanar honom att skriva ett brev.

Det är en annorlunda bok, först när jag började läsa den tyckte jag att det kanske var lite magstarkt för att vara en barnbok. Ämnet i sig är svårt, men sen ändrade jag åsikt, det är en väldigt bra bok som väcker en diskussion som kanske är svår att ta med barn men i vissa fall nödvändigt.

Upprepningar och metaforer av enklare slag och beskrivningar som sätter sig. En känslosam bok jag varmt kan rekommendera.

onsdag 5 september 2012

Det blödande hjärtat

"Det blödande hjärtat" är en bok, skriven av Andrew Taylor, som jag har sneglat på länge. Varit på väg att köpa men inte gjort det. Men i våras kunde jag inte längre låta bli, men jag har inte läst den förrän nu i sommar.


Lydia Langstone får nog av sin man och flyttar till Bleeding Heart Square i London för att bo hos sin far, som hon inte känner så väl. Ett ovanligt beslut av en kvinna i överklassen på 1930-talet. Hon vill börja ett liv oberoende av en försörjare och arbeta själv. Bleeding Heart Square är ett nedgånget ställe där det vilar en hel del gåtor. En man smyger omkring och håller koll på alla som bor där. För att inte tala om Philippa Penhow som försvann fyra år tidigare, vissa säger att hon flyttade till Amerika, andra säger att hon blivit mördad.

Boken är välskriven och jag gillar den på det stora hela. Den är spännande och fängslande. I början av varje kapitel får man läsa ett utdrag från en dagbok, vilket jag tycker kan vara bra. Men innan och efter dessa utdrag har författaren en tendens att kommentera innehållet i dagboksutdraget, vilket känns väldigt onödigt. Bortsett från det så tycker jag verkligen att boken är läsvärd.

Har du läst den? Vad tyckte du?

lördag 18 augusti 2012

Niceville


Nu i sommar har jag äntligen läst den, Kathryn Stockett’s bok ”Niceville”. Jag har haft den inbundna versionen i bokhyllan jättelänge, sen den var ny.



I boken får vi följa tre färgstarka kvinnor. Miss Skeeter som precis kommit tillbaka från universitetsstudier till sin hemstad Jackson i Misssissippi. Aibileen som är färgad och hembiträde i en vit familj, hennes specialitet är att ta hand om barn. Minny är en annan färgad kvinna som är lite mer frispråkig än vad hon borde vara och hon får sparken som hembiträde. 

Klasskillnaderna mellan svarta och vita är tydliga, men det är som det alltid har varit. Dock är USA i en ny era, på vissa håll har man börjat ifrågasätta detta klassmönster som finns. Skeeter får genom sitt arbete på en lokal tidning hjälp av Aibileen och de börjar prata lite mer än vad de kanske borde... De bestämmer sig för att tillsammans göra en bok som skildrar livet som färgat hembiträde, vilket inte är det lättaste och inte det mest ofarliga. 

Boken är riktigt bra, ja så pass bra att jag faktiskt köpte pocket-versionen trots att jag redan hade den inbundna så att jag kunde läsa ut den när jag åkte till Venedig (ja, jag ville inte släpa på den inbundna, den fick vara hemma). Det var en otroligt välskriven bok och man kunde se samhället framför sig. Bra beskrivningar och språk. Mysig läsning som satte spår, precis som en bra bok ska. 

Har du läst den? Vad tyckte du?

onsdag 1 augusti 2012

Varsel


Första Stephen King-boken jag läste var ”Varsel” (the Shining som film) nu i sommar, förmodligen är det den sista boken av King som jag kommer att läsa också. Jag gillade den inte alls, kanske för att man hade för höga förväntningar på King som är en så omtalad och känd författare som har sålt väldigt mycket.


Jack Torrace, hans fru Wendy och sonen Danny flyttar ut till Overlook Hotel över vintern eftersom Jack har fått i uppdrag att ta hand om hotellet och ha hand om vinterunderhållet. Han har haft alkoholproblem och relationen mellan Jack och Wendy är inte den bästa. Uppe i bergen under vinern är det isolerat och Jack hoppas att det här är en chans att stärka familjens relation. Danny är synsk och han ser hotellets hemska förflutna och onda krafter.

Jag trodde som jag skrev tidigare att boken skulle vara bra, att den skulle vara läskig och fängslande. Men det var den inte. Tråkig är ordet jag skulle beskriva boken med. Den var dessutom för lång med ganska mycket onödiga detaljer, jag menar, jag behöver inte veta hur hotellets panna och termostat ser ut och fungerar i detalj.

Nej, det blir nog inga fler Stephen King-böcker för mig. Men allt kan ju inte passa alla.
Har du läst den här boken eller någon annan bok av Stephen King? 
Vad tyckte du?