lördag 30 juni 2012

Colombes granne

Författaren Tatiana de Rosnay, som skrivitSarahs nyckel, har nu kommit ut med sin fjärde bok på svenska.Colombes granneheter den här nya boken. Alla som någonsin bott i lägenhet kan väl mer eller mindre relatera till denna bok, för någon gång har man väl hört grannarna. Colombes granne är dock något utöver det vanliga(?).
Colombe och hennes man flyttar in i en ny fin lägenhet med deras två söner. Allting verkar frid och fröjd, huset är lugnt och grannarna trevliga. När hela familjen är hemma är det inga problem alls, men det verkar som om någon vill förstöra för Colombe. Då hennes man är ute och reser mycket i jobbet, passar en granne på. Mitt i natten börjar oväsendet och Colombe kan inte sova. Gamla vanor rubbas och nya växer fram.
Tidigare har jag läst två av Tatiana de Rosnay’s böcker (Sarahs nyckel och Bumerang) och de gillade jag mycket, den här boken gillade jag också. En vardagsnära berättelse som ger små problem stora följder. En berättelse som i all enkelhet fängslar. Boken är lättläst och lättsam och man känner igen sig till viss del i boken även om man själv inte varit med om det i de mängder boken beskriver. Hur som helst så är boken helt klart läsvärd. 
Har du läst denna bok eller någon annan av Tatiana de Rosnay? 
Dela gärna med dig av dina åsikter. 

tisdag 19 juni 2012

Låt de gamla drömmarna dö

John Ajvide Lindqvist blev känd då han skrev "Låt den rätte komma in", en bok som jag älskade. Efter det har jag läst hans andra böcker också, men blivit mer eller mindre besviken varje gång, de har inte alls varit lika bra tycker jag. "Lilla stjärna" var visserligen helt okej, "Tjärven" som bara finns som ljudbok eller e-bok, gillade jag när jag lyssnade på den.




Nu har jag läst hans senaste novellsamling i pocket, "Låt de gamla drömmarna dö". Först så fanns hela Ajvide Lindqvist's sommarprogram nerskrivet i början av boken. Därefter följde flertal noveller. En novell som var skriven om Ajvide Lindqvist av Erik Pettersson som var allmänt konstig. Den novellen som jag var mest intresserad av "Låt de gamla drömmarna dö" skulle vara fortsättning på "Låt den rätte komma in", men den var inte speciellt bra eller givande heller.

Det kändes lite som bortkastad tid att läsa boken. Det gav ingenting, ingen spänning, ingen härlig läsning, ingen ny kunskap. Jag tycker att det är lite synd för jag vill verkligen tycka om hans böcker, det är någonting annorlunda med dem, men det passar inte mig. Förmodligen var det här sista boken av Ajvide Lindqvist som jag läser, tyvärr.

Har du läst den här boken eller något annat av John Ajvide Lindqvist? Vad tyckte du i så fall?

måndag 4 juni 2012

Underjordiska timmar

Sekwa är ett bokförlag som ger ut fransk litteratur på svenska. Jag har läst flera böcker utgivna av dem och jag har gillat varenda en. Nu senast läste jag "Underjordiska timmar" som är skriven av Delphine De Vigan, samma författare som har skrivit "No och jag" (läs mina ord om den boken här).


"Underjordiska timmar" är en ganska dyster bok som går sakta framåt. Den handlar främst om Mathilde som har jobbat i åtta år på samma företag där hon har trivts och haft en bra relation med sina kollegor och sin chef. Men så kommer en dag då allt förändras, sakta stängs hon ute från möten och gemenskapen. Situationen håller på att äta upp henne.

Vi får även följa Thibault, en annan Parisbo som arbetar som akutläkare. I hans vardag träffar han människor som har det svårt. Privatlivet är inte heller det lättaste, han älskar en kvinna som inte älskar honom tillbaka.

Två människor som traskar på i en relativt grå vardag där det egentligen inte händer mycket. De känner inte varandra men det finns stora likheter och olikheter.

Delphine De Vigan har skrivit en dyster vardagsbetraktelse där det egentligen inte händer mycket alls. Det låter helt deppigt och djupt men någonstans tycker jag att den är fin, jag gillar sättet den är skriven på. Kanske att det påminner lite om "Revolutionary Road" när man fastnat i ett mönster och en roll som är svår att bryta sig loss från. Precis som "No och jag" är boken lättläst mitt i allt det dystra. Väldigt fin och nästan poetisk.

Har du läst boken? I så fall vad tyckte du?