Bokbloggsjerka v.46

"Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som jag kallar för 'Bokbloggsjerka'"

Veckans fråga lyder:
Vilken är din absoluta favoritbok av de som du har läst på ett annat språk än svenska?
Oj, jag läser väldigt sällan böcker på andra språk än svenska, så det var en svår fråga. En av de första böckerna jag kommer ihåg att jag läste på engelska är "Missing", Karin Alvtegens "Saknad" översatt till engelska, så det var inte orginalspråk där inte, men den var väldigt bra. Lite konstigt att läsa svenska namn och platser i en bok på engelska språket, men kul. Jag har boken på svenska också, men jag har inte läst den på svenska. Det är nog hur som helst den bästa boken på engelska som jag har läst, hittills.

True Blood-böckerna är några som jag läser på engelska, främst för att de har slutat översätta dem till svenska. Twilight-böckerna har jag på både engelska och svenska.

Jag ska läsa David Nicholls' "One Day" på engelska och även Nicholas Sparks' "Dear John", de ligger hemma hos mig och väntar. Och på tal om Nicholas Sparks så läste jag "The Notebook" på engelska (recension här), men det var nog mest för att den inte finns på svenska.

Det är nog mest latheten som sätter stopp för mig när det kommer till att läsa på engelska, det går ju fortare att läsa på svenska. Jag vill dock börja läsa lite mer på orginalspråk, men för stunden får det räcka med att läsa min kurslitteratur på engelska.

Lovisa har däremot läst på spanska, och jag vet att Linnea läser en del på tyska också.

Pojken i randig pyjamas

I "Pojken i randig pyjamas", skriven av John Boyne, får vi följa med på en 9-årig pojkes resa, i jakt på att förstå omvärlden i ett krigsdrabbat Europa. Medan soldater är ute och krigar, och människor kämpar för sin överlevnad, sitter Bruno på sin säng och förargar sig över att hans pappa SS-officeren fått en befodring av Hitler, och är därför tvungna att flytta långt från tryggheten Berlin. Det nya huset ligger ute på landet, kantas av gröna ängar och vackert landskap. Vad Bruno inte vet är, att det bara ett stenkast bort, står baracker som är allt annat än gröna ängar. Det enda som skiljer de två världarna åt är ett stängsel. Detta stängsel tistlar sig igenom boken som en röd tråd, då  Bruno en eftermiddag, när han jakt efter spänning i tillvaron flyr huset för att bege sig ut på äventyr. Efter ett tag ser han en pojke i randig pyjamas sittandes, och med ett stängsel emellan dem byggs en oväntad vänskap upp, och Schmuel öppnar upp en helt ny värld för Bruno, som är allt annat än den han föreställt sig.

Det har skrivits många böcker om andra världskriget genom åren. Många av dom har handlat om judarnas tillvaro, och jag tror jag inte kan nämna en bok jag läst som handlat om andra världskriget som inte lämnat mig oberörd."Pojken i randig pyjamas" är däremot helt ny i sammanhanget, här beskrivs livet utifrån en liten oskyldig pojkes blåögdhet och intryck. Att försöka få ner barns ord och tankar på ett papper så att det blir trovärdigt kan inte vara lätt, men jag tycker författaren har gjort det väldigt skickligt. Hon lyckas inte bara gestalta Bruno på ett bra sätt, utan också de vuxna runt omkring. Ett oväntat slut lämnar ingen läsare oberörd.

Svarta vykort

"Svarta vykort" av Markus Birro är ännu en diktsamling i det svenska diktlandskapet. På 120 sidor skriver Birro över livets mörka sidor. Sorgen över hans förlust av två ofödda barn. Antal sidor spelar egenligen ingen roll, jag blir tagen bara av att läsa undertiteln: "En bok om tröst".

Boken är, kan man säga, en berättelse i diktform. Stenen i hans hjärta tynger ner varje ord, sida för sida och man får inte bara läsa om en specifik händelse utan också om tiden före och efter, tiden under och hans tankar och känslor. På en sida har han lyckats pränta ner sina åsikter om sjukvården i Sverige, på nästa sida skriver han om sin sorg. Han lyckas fånga varje ögonblick, vilket måste vara svårt. Hur svårt är det inte att blotta sig själv och sitt inre?

"Svarta Vykort" är inte till för att du ska sluta må dåligt, du kommer inte komma ut som en ny människa som lever lycklig i alla dina dagar efter  ha läst klart. Det är heller inte Birros tanke. Han ställer inga krav, man behöver inte vara expert för att förstå språket, inte heller ett geni för att läsa mellan raderna. Språket är enkelt men slagkraftigt. Stilen är ren och törstar efter något, oklart vad. Kom som du är. Läs den när du sitter på bussen, eller när du ligger instängd på ditt rum med nerdragna gardiner.

Birro skriver på baksidan: "Jag hoppas den kan vara nytta till någon". Det tror jag att den är. I alla fall för mig.

Om jag stannar & När jag lät dig gå

För snart en månad sedan fick jag två ungdomsböcker från B. Wahlströms, den första läste jag ut för två veckor sedan och den andra i förra veckan. Det var Gayle Forman's två böcker "Om jag stannar" och "När jag lät dig gå".

"Om jag stannar"
En ung tjej med gamla punkare till föräldrar, som själv spelar cello och har en pojkvän som är blivande rockstjärna, det är Mia det. En snöig dag åker hennes familj iväg med bilen, det skulle de inte ha gjort, de är med om en bilolycka. I boken får man följa Mia i 24 timmar efter bilolyckan, en kamp mellan liv och död, vill hon dö eller vill hon leva vidare, utan sin familj?

"När jag lät dig gå"
Trots ett drömliv som rockstjärna med en känd skådespelande flickvän är han olycklig, har ganska svåra problem. Det har gått tre år sedan bilolyckan och Mias dåvarande pojkvän Adam kan inte glömma Mia. I boken får man följa Adam i ett dygn (och lite till), vad som händer under det dygnet tänker jag inte avslöja här...

Båda böckerna är bra, men jag tycker inte riktigt att de levde upp till mina förväntningar (som var höga). Språket var enkelt och jag tyckte att böckerna var lite tråkiga bitvis. Men jag kan erkänna att det kom någon tår på sina ställen också. Den första boken är skriven ur ett litet annorlunda perspektiv vilket jag tycker om, dock tycker jag nog att den andra boken är bättre än den första.

Har du läst någon av dessa böcker?
Vad tyckte du?

Ölandsdeckare

En av mina favoriter bland deckar-författarna är Johan Theorin. Hans böcker tre första "Skumtimmen", "Nattfåk" och "Blodläge" är helt underbara.



Skumtimmen är den första i serien och utspelar sig under hösten på Öland. Ett tjugo år gammalt försvinnande börjar spöka igen när Julia, den försvunne pojkens mor, återvänder till ön.

Nattfåk är den andra boken i serien och utspelar sig också på Öland, men under vintern då vindarna kommer från norr med is, snö och dimma. Katrine och Joakim Westin flyttar ut till ön och bosätter sig i en gård på Åludden som stått öde en längre tid. Det får höra historier om gården, att de som dött där återvänder till julen.

Blodläge är den senaste, tredje, boken i serien på Öland. Per åker ut till sin sommarstuga på Norra Öland för att slippa ifrån sin pappa. Men hans pappa behöver honom.. Den här boken är mindre deckare än de tidigare, den är mer familjedrama, myter och mystik. Men otroligt ändå.

Böckerna är välskrivna och innehåller mer än de vanliga deckarintrigerna. Det finns någon mystiskt i dem och det gör det mysigt. Lite gammal folksaga möter deckargenren på ett jättebra sätt.

Har du läst någon av böckerna? Vad tyckte du?

__________________________________________________________________


Tips:
Nu har Johan Theorin kommit ut med en ny bok, "Sankta Psyko". Bokens handling utspelar sig dock inte på Öland utan på Västkusten. Och är helt fristående från Ölands-deckarna. Det är en bok jag vill läsa! Har du läst den?

Bokbloggsjerka v.45

"Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som jag kallar för 'Bokbloggsjerka'"

Veckans fråga lyder:
Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna? 
För att börja med karaktärerna i filmer som jag tycker ger en bra bild utifrån boken, så tycker jag att Emma Watson, Daniel Radcliffe och Rupert Grint gör strålande insatser i Harry Potter-filmerna och det känns rättvist utifrån den bild jag fick från böckerna. 

Karaktärer som inte gjort boken rättvisa på film har jag svårt att komma på, det är mer hela filmer som jag tycker är missvisande i så fall, ett exempel där tycker jag är Slumdog millionaire som är en fantastisk bok medan filmen är rörig.

Vad gör alla superokända människor hela dagarna?

För två veckor sedan var jag på Myrorna och hittade bl.a. en gul bok, den hade titeln "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" och är skriven av Fredrik Lindström. Jag har inte läst en bok av honom förut men jag tycker att han är riktigt bra när han har t.ex. sina språkprogram på TV, sen hade jag sett den på bokus.com några dagar innan jag var på Myrorna och blivit lite småsugen på att köpa den. När jag då var på Myrorna var jag tvungen att slå till, sagt och gjort, och nu är den utläst.

Boken handlar om det som titeln indikerar på, vad man gör till vardags.Det är en novellsamling med noveller där man får hastigt lära känna en person som har något vardagsproblem/i-landsproblem, kanske väldigt förenklat men så roligt skrivet och man känner igen sig i en del. Olika slags förhållanden och drömmar. Att man går och tänker alldeles för mycket på små struntsaker.

När jag läste boken kom jag på mig själv att först tänka att karaktären i boken var fånig, men sen såg man likheter med sig själv, så då insåg jag att jag är rätt fånig. Men vad sjutton gör det egentligen?

Det tog inte lång tid att läsa ut boken, den var väldigt lättläst och humoristisk lättsmält, men det fanns dock en del djup i allt det lättsmälta tycker jag. Den var annorlunda från vad jag brukar läsa vilket också är kul.

Har du läst boken? Vad tyckte du?

Varför gråter inte Emma?

En händelse som var extremt uppmärksammad i media när det hände i Arboga i mars 2008. Emma och hennes barn blev överfallna i sitt hem, Emma klarade sig, det gjorde inte barnen. Nu har jag läst boken som Emma har skrivit tillsammans med Magnus Wennerholm, som handlar om händelsen. Frågan som många ställde är även titeln på boken "Varför gråter inte Emma?".

Hösten 2010, då boken kom ut inbunden hörde jag Emma berätta om den på en bokhandlarkväll, redan då fick jag intrycket av att hon var otroligt stark. Efter jag har läst boken finns det intrycket kvar. Boken är en gripande och välskriven skildring av en så tragisk händelse. Man får en inblick i hennes och de anhörigas liv efter händelsen. Hela händelsen känns i sig så overklig så boken känns nästan som en spänningsroman, sen kommer man på att allt har hänt på riktigt och det känns konstigt, hemskt.

Så mycket mer att skriva om boken finns det inte, men jag kan starkt rekommendera att läsa den. Om du inte redan har läst den?

Läs även Cissi's gästbloggrecension av den här boken - klicka här.

Bokbloggsjerka v.44

"Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som jag kallar för 'Bokbloggsjerka'"

Veckans fråga lyder:
För någon vecka sedan skrev jag om Morgonpasset där de pratade om ”skämslitteratur”. Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?
Rent spontant så skulle jag säga Twilight-böckerna. Lite för att jag inte gillar att jag gillar dem, bara för att hysterin kring böckerna (och filmerna) är lite överdriven, språket är som böckerna jag läste när jag var i yngre tonåren (inte så konstigt då de riktar sig främst till unga tjejer?). Så ibland skäms jag över att jag gillar dem... Men de står fint i min bokhylla i alla fall. Mina kompisar tycker ju om mig även om jag läser Twilight.

En annan bok som jag minns är Constance Briscoe's självbiografi "Äcklig: en sann berättelse om en mors grymhet". Det är en bok (som tydligen inte finns i tryck längre) som handlar om barnmisshandel, jag läste ganska många sådana självbiografier förut. På bokens framsida är en mörkhyad tjej som "gömmer" sig och med stora bokstäver står det "ÄCKLIG", det kändes bara så fel att läsa den offentligt just för att den kunde sända så fel signaler.

Annars kan jag inte komma på fler böcker i skrivandets stund.

Omröstning 4

Förra månadens omröstning är avslutad.
Nu är resultatet sammanställt och här är det:

Rösta gärna i vår nya omröstning - finns i menyn till höger