Ett till ljudbokstips!
Combray från 1913 inleder Marcel Prousts långa romanserie På spaning efter den tid som flytt. Uppläsningen av Krister Henriksson är helt fantastisk. Det kan nästan ses som något av en illgärning mot litteratursverige att inte fler delar (vad jag känner till åtminstone) kommer att läsas in på svenska. Ouvertyren är ändå starkt rekommenderad och det är en bra introduktion till Prousts författarskap.
Combray från 1913 inleder Marcel Prousts långa romanserie På spaning efter den tid som flytt. Uppläsningen av Krister Henriksson är helt fantastisk. Det kan nästan ses som något av en illgärning mot litteratursverige att inte fler delar (vad jag känner till åtminstone) kommer att läsas in på svenska. Ouvertyren är ändå starkt rekommenderad och det är en bra introduktion till Prousts författarskap.
För honom fungerar doft och smak som en nyckel till det förgångna. Det må vara en allmänmänsklig upplevelse att ett sinnesintryck sätter igång en tankekedja av berörda minnen, men när Proust utforskar sitt förflutna blir resultatet en sublim psykoanalys av hans uppväxt i den franska småstaden. De samlade sinnesintrycken från barndomen i Combray blir plötsligt tillgängliga för honom i den där klunken te (och madeleinekakan). Formmässigt förblir ”Combray” praktexemplaret där ”stream of consciousness”-effekten realiseras utan att syntaxen blir fragmentarisk. Snarare är exaktheten i språket hänförande (det tackar vi som inte kan franska Gunnel Vallquists tillförlitliga översättning för). Det enda som avskräcker mig något från att läsa resten av sviten är mängden (4000 sidor cirkus). Men ordrikedomen har dock också sin förklaring i herr Prousts krav på precision.
En till sak som får Prousts att sticka ut från liknande verk (e.g. James Joyce ”Ulysses”) är att tiden och anekdoterna inte rekonstrueras linjärt. I ”Combray” uppstår strömmen av minnen istället parallellt med varandra. Tiden blir alltså relativ mot nuet (där han håller sin te-ceremoni) och det förgångna ljussätts av det vuxna berättarjaget. Det blir ganska intressant om man lyssnar istället för att läsa.
Trakterna runt Combray skildras med en klart nostalgisk lyster och ett starkt persongalleri byggs upp med lika delar ironiska iakttagelser som värme för de människor som bodde där. Det är nog det, förutom språket, som tilltalar många med Proust; att allt har innebörd och lager.
Recensionen är skriven av
Josefina
______________________________
Vill du också gästblogga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar