I det tysta

För några år sedan läste jag väldigt många självbiografier, om personer med trasig barndom. Kanske för att jag själv var utanför i skolan och ville läsa om personer som hade det värre, för att säga till mig själv att jag inte har det så farligt. Men å andra sidan gillar jag fortfarande att läsa om människoöden, det är spännande.

Idag började jag på Vicky Jaggers självbiografi "I det tysta". Jag läste och läste, tills den tog slut idag. Hon blev som tolvåring våldtagen av sin egen bror och föder deras gemensamma dotter. Ingen vet om att det är han som är pappan, utom hon och han. Hon vågar inte berätta det för någon.


Boken är otroligt bra och fängslande. Ett barns otrygghet och om en händelse som formar hela hennes liv. Det går nästan inte att sluta läsa den. Välskriven är den också och den är lätt att hänga med i då den är kronologisk. Det är en hemskt bra bok, med betoning på "hemsk".

Jag hittade boken tack vare omslaget, jag tyckte jag kände igen ansiktet på framsidan och tittade närmare på boken. Läste då bokens baksida och fastnade direkt. Och anledningen till att man känner igen ansiktet på framsidan av boken är att bilden används som omslag på John Ajvide Lindqvist's bok "Lilla stjärna", men en annan redigering (bl.a. spegelvänd).