onsdag 16 november 2011

Svarta vykort


"Svarta vykort" av Markus Birro är ännu en diktsamling i det svenska diktlandskapet. På 120 sidor skriver Birro över livets mörka sidor. Sorgen över hans förlust av två ofödda barn. Antal sidor spelar egenligen ingen roll, jag blir tagen bara av att läsa undertiteln: "En bok om tröst".

Boken är, kan man säga, en berättelse i diktform. Stenen i hans hjärta tynger ner varje ord, sida för sida och man får inte bara läsa om en specifik händelse utan också om tiden före och efter, tiden under och hans tankar och känslor. På en sida har han lyckats pränta ner sina åsikter om sjukvården i Sverige, på nästa sida skriver han om sin sorg. Han lyckas fånga varje ögonblick, vilket måste vara svårt. Hur svårt är det inte att blotta sig själv och sitt inre?

"Svarta Vykort" är inte till för att du ska sluta må dåligt, du kommer inte komma ut som en ny människa som lever lycklig i alla dina dagar efter  ha läst klart. Det är heller inte Birros tanke. Han ställer inga krav, man behöver inte vara expert för att förstå språket, inte heller ett geni för att läsa mellan raderna. Språket är enkelt men slagkraftigt. Stilen är ren och törstar efter något, oklart vad. Kom som du är. Läs den när du sitter på bussen, eller när du ligger instängd på ditt rum med nerdragna gardiner.

Birro skriver på baksidan: "Jag hoppas den kan vara nytta till någon". Det tror jag att den är. I alla fall för mig.



1 kommentar: